this sad long tale of moments passing must come to an end

jag vet inte om du kommer läsa det här idag. men kanske du tittar in och undrar om jag tänker på dig eller nått..för idag är ju ändå vår dag. eller, det var vår dag.
Jag har tänkt på dig hela dagen. Jag tänker alltid på dig. Hur mycket jag än försöker trycka undan dig snurrar du ändå runt i mitt huvud. Jag blir galen av att inte veta vad du gör. Ibland undrar jag om du känner så om mig, det är därför jag bloggar. jag vill att du ska kunna veta om du vill veta utan att behöva prata med mig direkt. även om jag vet att du hatar när jag bloggar och så. men som sagt..om du någonsin undrar hur jag har det, så finns jag här. skriver lite grann. så att du kan få veta.
Det finns så mycket jag vill säga till dig men samtidigt vet jag inte alls vad jag vill ha sagt. om det är det ena eller det andra eller om jag helt enkelt inte har någonting att säga över huvud taget.
Jag kommer berätta för dig hur jag har haft det kring allt det här, så du slipper tro att det var tvärtom.
Jag har strejkat från livet lite grann. Dom första veckorna satt jag i soffan utomhus och bara glodde. Det tog ett tag innan jag kunde vara social igen. Dom första gångerna satt jag mig i ett hörn och bara tittade tomt framför mig. En gång fick jag panik och gick hem där jag kunde skrika tills rösten tog slut utan att någon hörde.
Jag tar en dag i taget och allt går upp och ner. Jag försöker sysselsätta mig men ibland, ofta, vill jag inte gå upp ur sängen.
Jag framkallade den där filmrullen oxå. Vi tog den för exakt ett år sen och den är full av bilder på dig. jag kunde bara titta på dom en gång, men jag har dom i min byrå.

Jag vill så gärna ringa till dig, eller bara skicka ett sms men jag är rädd att du ska avvisa mig igen. Så jag tänker hela tiden på sist vi pratade, försöker minnas vad vi sa och hur det kändes. Jag minns att jag sa god natt hjärtat, och du sa bara hej då. Jag minns att i den stunden lät jag det gå förbi en sekund för jag visste att du redan bestämt dig för hur du känner för mig. men såhär i efterhand gör det så ont. Du är mitt hjärta. Hur livet än tar sig och vem jag än blir kär i kommer du alltid vara mitt hjärta.
Jag känner mig så töntig. Jag gjorde alltid det sista tiden med dig, jag kände mig så dum. Jag sa och gjorde så många saker som jag ångrar. Som alla gånger jag skrek på dig eller var elak. Jag ångrar alla gräl. jag skulle göra vad som helst för att få ha dig i andra änden telefonen igen. Förlåt för allt jag gjorde som jag inte gjorde rätt.
Hur det än var, så var du en del av mig. En del som slets bort från mig. Jag har ägnat varje dag åt att försöka bygga upp mig själv igen men du kan inte ana hur svårt det är att bygga upp sig själv utan den personen som gjorde mig hel.
Jag älskade verkligen dig..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback