detta lovet alltså. jag är ledsen att jag svikit er som verkligen undrat vad jag gör. (höhö) Men bered er, för här kommer the big picture!

lovet började bra. jag vaknade i rimlig tid om morgnarna och fick absolut ingenting uträttat. så som det ska vara. 
Sen gick det utför. 
Jag vaknade allt senare och fick mer och mer uträttat. Att ta sig upp ur sängen klockan 10 var en bedrift. jag skulle kunna ligga under täcket dag och natt och se på film och äta onyttigheter.
Men icke! Jag har sytt klart ALLA tylltossar till bollklänningen, många blev det. Jag blev förvånad när jag tittade på tidskortet och upptäckte att jag jobbat natt med det där. hur kunde det hända, jag är ju åh så kvällstrött.....
Menmen, jag har också kommit väl igång med brudbroderiet. SNART är hälften klart, och denna nästan-hälft har bara tagit två veckor när man jobbar typ dygnet runt.
Jag frågar mig själv ofta och väl varför jag åtar mig sådana projekt, men efter ett djupt och ingående samtal med farmor har vi tillsammans konstaterat att detta är ett släktdrag. Jag är alltså helt maktlös inför min kreativitet. Stackars mig va ;)

Igår var en speciell dag. Nu ska jag berätta en kort men underhållande historia om varför den var så spännande.
Jag har alltså förfallit totalt och kommit till den punkten i livet att jag skulle kunna gå ut ful. (VA! OMG DET HAR HON JU ALDRIG GJORT FÖRUT! haha, jo.) Okej ni som sett HIMYM vet detta att när en människa är väldigt depp (när Lily och Marshall gör slut) så kommer man slutligen till en punkt då man kan gå ut utan byxor. Nu gjorde jag tyvärr inte detta, men mellan min fanatiska sömnad och oändliga sovrutin har jag fallit en del i vinterdepp. Detta har resulterat i att mina mysbyxor är mina bästa vänner. They never leave me! En dag, tänker jag, då ska jag ha en hel garderob full med mysbyxor, upphängda på galge, on display. Så mycket tycker jag om dom.
Men nu glider vi ifrån ämnet! Hur som helst, jag hade lovat mor min gå ut ur huset igår. så jag följde med henne till jobbet, och jag ska säga er...känslan av att sitta på länsförsäkringar på kvällen, iförd mjukisar och den största Musse Pigg tisha världen någonsin skådat, skamligt odushad och ful, med ett brudbroderi i högsta hugg.. Det är en underbar känsla! Speciellt när fixade och halvt påklädda tjejer svassar förbi utanför och säkert luktar dom gott. (jag säger halvt påklädda, för vad dom betraktar som klänning är i mina ögon en bandeubh.)
Men det gör mig inget, jag behöver inte vara fin inför folk. jag har mina mjukisar och dom ger mig större glädje och njutning än någon annan någonsin kan! (oh yeah, jag sa njutning haha)

Det var gårdagen. Annat som hänt på lovet är att jag möblerat om mitt rum och städat det ordentligt. Städat! Det har inte hänt sen i somras! For real, jag tycker synd om dom människor som gick in i mitt rum innan jag hunnit kasta in all skit i garderoben. Nu är det nystädat och ommöblerat. Det har blivit en riktig syatelje nu tycker jag. 
På tal om att sy var Andrea här idag. Vi hade syjunta. Jag sydde brudklänningen och hon sydde en lila plysh-klänning. Det var mycket trevligt. Vi åt äppelpaj också och drack te. (Självklarheter, men värda att nämna)

That's it, nu vet ni. hej då