There's nothing you can throw at me that I haven't already heard
Jag kan tala om för världen att jag har kommit till det stadiet i livet när jag bara inte vill gå till skolan. någonsin igen. inte så att det är dåligt och jag hatar alla. Det är bara...jag orkar inte längre. Det är alltid massa saker som ska göras (och med det menar jag läxor. sånt existerar inte i vuxna människors vardag och därför förstår dom inte vilken press dom sätter på oss) Man ska alltid, ALLTID bli bedömd. Och inte nog med det, två gånger per läsår ska ALLA lärare ha samtal med en där dom Berättar för en om alla ens fel och brister. som om jag inte själv vet om att jag inte lyckades göra den där uppsatsen lika bra som alla andra? Det var en dålig uppgift, prova själv och när du misslyckas kan jag ju tala om för dig att du är dålig som inte försökte tillräckligt.
Lite så känner jag.
Jag orkar bara inte med alla superkrav på minsta uppgift och allt det där. Som det här: Fram till idag ska jag ha läst en bok om fyra personer som vill ta livet av sig själva. Hela boken handlar om hur värdelöst dom tycker att livet är och dom vill bara dö. på riktigt. inte hej jag är 14 år och är arg på min kille så nu vill jag bara dö för allt är jobbigt, utan serri DÖ. dom gick upp på taket, tänkte hoppa, träffade varann, åt pizza och resten av boken har dom bara gnällt.
är det en passande bok för någon som en gång själv har kännt nästan precis just så men kämpat som as för att komma över det? Nej jag skulle inte tro det va?
Så, jag har struntat i att läsa den boken av just den anledningen. Fram till förra måndagen då jag fick veta att idag (alltså idag inte förra måndagen) skulle vi ha prov på den boken. och veta vem som sa vad bla bla bla massa onödigt skit som ingen någonsin kommer komma ihåg.
Så vad gör jag? Jag tillbringade hela dagen igår med att läsa den där skit-boken. HELA DAGEN. 7 timmar sträck och jag vill bara dö (märk väl att jag nu menar fjortisexamplet) Tills jag till slut tänkte såhär: Okej, jag har misslyckats. Imorgon tänker jag skolka för första gången i mitt liv. Jag fattar själv att jag på eget bevåg har misslyckats och skiter i att gå till skolan där läraren bara kommer upplysa mig om att jag är dålig som inte har försökt tillräckligt.
Så ja, av alla dagar under hela min skoltid, från lekis fram tills nu, som jag har tänkt att jag inte vill gå till skolan men har gjort det ändå, så blev idag den allra första gången jag inte ens gjorde mig bekymret att sjukanmäla mig. Jag bara sket i det.
Så vad gör jag? Jag tillbringade hela dagen igår med att läsa den där skit-boken. HELA DAGEN. 7 timmar sträck och jag vill bara dö (märk väl att jag nu menar fjortisexamplet) Tills jag till slut tänkte såhär: Okej, jag har misslyckats. Imorgon tänker jag skolka för första gången i mitt liv. Jag fattar själv att jag på eget bevåg har misslyckats och skiter i att gå till skolan där läraren bara kommer upplysa mig om att jag är dålig som inte har försökt tillräckligt.
Så ja, av alla dagar under hela min skoltid, från lekis fram tills nu, som jag har tänkt att jag inte vill gå till skolan men har gjort det ändå, så blev idag den allra första gången jag inte ens gjorde mig bekymret att sjukanmäla mig. Jag bara sket i det.
Halv 9 imorse cyklade jag ända till friskis där olivia väntade, vi gymmade en och en halv timme, sen cyklade jag hem, duschade, åt och gick på Måleriet. Då fick jag värsta smset. Avsändare: GOTLAND. DU HAR JUST FÅTT OGILTIG FRÅNVARO REGISTRERAD. Ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre. jag raderade smset och gick vidare med livet. Men det var ju trevligt att dom inte ens kunde göra bekymret att skriva MVH.
Om man läser mellan raderna så står det: DU ÄR DÅLIG. GÅ TILL SKOLAN. återigen blir man dömd. Folk är dåliga som kritiserar.
Och jag är fullt medveten om att min rektor läser min blogg. hejhej, det här är inget personligt mot dig, viktoria. jag tycker om dig.
Vad ska vi säga att jag lyssnar på idag då? jag tar väl Goin' Down- The Pretty Reckless
Jag borde infoga en uppmuntrande bild också..........Den som nu har lagt grunden för hela min kollektion får det bli.
Och jag är fullt medveten om att min rektor läser min blogg. hejhej, det här är inget personligt mot dig, viktoria. jag tycker om dig.
Vad ska vi säga att jag lyssnar på idag då? jag tar väl Goin' Down- The Pretty Reckless
Jag borde infoga en uppmuntrande bild också..........Den som nu har lagt grunden för hela min kollektion får det bli.
Amanda out.
Kommentarer
Trackback