jag syr och syr och äntligen är jag klar med mitt pärlbroderi! hurra! jag firade med en paus i sömnaden. undderbart. vad mer? ja men alltså, nu kommer jag gnälla lite här, läs om ni så behagar.

jag vet inte vad det är med mig, men jag tycks inte kunna släppa vissa saker. ja men ni som känner mig vet. jag ligger vaken om nätterna och jag har ångest hela dagarna. Livslusten tycks sina. men jag måste gå vidare. jag försöker tänka poitivt, dränker ångesten i tankar om bal. åh balen. min klänning är så fin..

bal, student, vad ska jag göra sen? åh ångesten igen.

fin klänning fin klänning fin klänning fin klänning fin klänning.

jag har fått en beställning på en brudklänning. hur jag nu ska hinna med det..men farmor ska lära mig tekniker man bara lärde sig när hon var ung, sånt man inte får lära sig längre. det längtar vi efter! Hon och jag pratar bara sömnad. hela tiden. jag vill gärna tro att jag är hennes favoritbarnbarn och att hon har testamenterat alla sina sömnadsgrejer till mig (hon har mer än hon säger, det märkte jag när jag o min kusin gick på upptäcksfärd i deras hur när vi var små.) Good times....

Det är märkligt hur långt en tankekedja kan gå. Broderi-ångest-bal-balklänning-brudklänning-farmor-upptäcksfärd när jag var liten. plötsligt känner jag mig som en pensionär som gärna svävar ut i samtalsämnen...

idag ska jag sy. hoppas att nån snygg kille hör av sig. tjingeling!